Varför klaga?

Idag torsdag, denna förunderliga förmiddag, kom beskedet att Lars Leijonborg avgår från sin post i regeringen. Något som väl i min mening knappast kunde komma som en chock för någon.

Han har haft sina upp och nergångar, enligt stora delar av studentsverige framförallt en hel del bottennapp.

Han blev petad från partiledarposten för sitt parti efter ungefär tio år som partiledare, hur förnedrande är inte det, egentligen? Att då välja att sitta kvar i regeringen så försvagad? Jag vet inte om man skall kalla det styrka eller dumhet.

Nu har han fått igenom mycket av den politik han har drivit, flera av de frågor han gick till val på. Forskningspropp, globaliseringsidéerna. Och därtill också kårobligatoriet. EN förhållandevis liten fråga av stort värde för folkpartiet. I mångt och mycket har han lyckats och slutar nu på topp.

Jag förundras mycket över de människor som nu chockas, som uttrycker klagan över att han slutar när det nu är dags att ta ansvar för vad han gjort. Sån här är politiken mina damer och herrar.

Studentkårssverige borde vara glada över vad som nu skett, inget annat. Att nu få en politiker som kommer in med friskt sinne och faktiskt kan tänka sig att lyssna. This can only be good.

För övrigt avskyr jag Lars Leijonborg av hela mitt studentkårshjärta och resten av mig också. Tro inget annat.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: