Spontankonsertbesök

På ett väldigt spontant vis lyckades jag torsdagens afton hamna på konsert.

Freddie Wadling, Anna Ternheim och Thåström spelade alla på Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Ingen av dessa tillhör mina stora favoriter. Inget negativt om dem, de har bara aldrig fastnat eller kommit i min väg ordentligt så att de fått möjlighet att fastna.

En synnerligen god (här är lite svårt att hitta ett ord som känns riktigt rätt då jag inte vill definera för mycket, men vi använder ordet människa, det är neutralt och bra) människa i min närhet frågade helt spontant om jag skulle göra henne sällskap i afton. Av någon anledning säger jag sällna nej i sådana situationer, personen ifråga har en förmåga att lyckas extra bra med att rycka med mig, egentligen utan större ansträngningar. Anyhow. Jag sa ja. Åkte hem, käkade lite, duschade och åkte sedan åter för att hysta upp 400 pix i inträde. En för mig total chansning. Men varför inte. Egentligen. Det kändes som att det kunde vara bra också efter tidigare i veckan, att ge mig själv en anledning att slappna av och ha det trevligt utan för mycket tanke runt det.

Konsertupplevelse är ett bra ord att använda för kvällen. Mycket bra. Utomhuskonsert på Trägårn, gräsmatta modell stor för folk att trängas lagom på. Människor i alla åldrar. Barn runt de tio, män och kvinnor runt de femtio eller strax däröver.

Wadling började, runt tjugo minuter i sju. Stapplade fram lite krökt med en käpp i ena handen och en pärm med texter i den andra. Fick höra att han kallade sig själv Monstret. Jag märkte lite vad han grundar detta i. Samtidigt som han, lite likt Lasse Brandebys uppvisning i Let’s Dance mest bara satt där, så kändes det rätt häftigt ändå. En scenisk närvaro genom att sitta där. Med sin pärm. Märkligt. Ganska varierat gällande musiken också. Han inledde med vad jag tror heter Vertigo. hna blandade såväl svenskt som engelskt vad gäller språket. LIte av varje i musikväg. Titt som tätt yttrade han skarpa kommentarer fulla av självironi. ”Ja, ja, jag skall snart sluta, jag vet att ni väntar på Ternheim och Thåström”. Hela sin spelning avslutade han med att fråga publiken om vi tittade på barnprogram. PÅ Svampbob Fyrkant. Därefter så sjöng han en låt som Spungebob tydligen brukar sjunga, som signaturmelodi. Typ. Har inte sett fyrkanten själv. Kul var det och han klarade av det utan att det verkade konstigt eller annat. Skönt gig.

Anna Ternheim var nästa akt att beträda scenen. Grymt skön röst. Inledde allting med att berätta att hon uppträder ikväll med sina idoler, Wadling och Thåström. Måste var skalpligt häftigt. Bra repertoar, bra låtar. Är den av de tre som jag sedan tidigare har mest av i mn musiksamling. Jag förstår det. Hon är bra.

Det märktes att det var för Thåström som majoriteten hade kommit. Det blandades gammalt som nytt. För mig var det väldigt medryckande. Det dröjde inte länge förrän jag själv stod och skanderade med, som om jag var ett gediget fan sedan fem år. Bra, djupa, tunga texter. I många lägen tung bra musik. Genomtänkt scenshow, där var låt verkade ha en egen visuell inramning. Tufft att se så varierad publik reagera nästan likadant på musiken. För mig var det som sagt nytt allting i stort sett utom möjligen en eller två låtar.

Jag och hela resten av publiken med mig reagerade stort, med ett grymt jubel, när Thåströms första extranummer satte igång. Die Mauer. Känn på den. Att få se Thåström framföra Die Mauer 2009, det var häftigt. Inte många styckern från tiden i Imperiet eller Ebba skulle funka med hans nuvarande repertoar men Die Mauer gör det. Sjukt häftigt.

En grymt lyckad kväll, en grymt bra chansning. Helt klart helt rätt.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

One Comment på “Spontankonsertbesök”

  1. Margareta Lundgren Says:

    Vilken tur du hade! Själv var jag på Nefertiti och förväntade mig roligheter med Michael Ruff. Och det fick jag väl också – häftig funk bl a – men tyvärr förmedlat med frälsningsbudskap en masse. Han påstod att det inte var honom vi skulle tacka för musiken utan Gud. Den du! Inget för din morsa, kan jag säga. Men en underbar natt att vandra hem i. How about dinner late Sunday evening?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: