Att inte vara en ek

Jag har tre stora idoler i mitt liv. Få saker ger mig inre tidfredsställelse som att bli sammankopplad med någon av dem genom mina handlingar eller mitt agerande.

I fredags skedde just ett sådant ögonblick.

I M. J. Simpsons biografi över Douglas Adams; Hitchhiker (ISBN 0-340-82489-1) finns att läsa, bland mycket annat intressant, om hans skolår. Douglas var, precis som Fabian, om än ännu lite mer, ordentligt lång. Abnormt lång var han i förhållande till sina klasskamrater. När Douglas var på skolutlykter med sin klass hände det sig ofta att hans lärare, när det handlade om platser att samlas eller återsamlas, vilket iofs kan vara samma sak, inte pratade om att ”samlas vid eken” eller ”samlas vid muren” eller dylikt, nej, ofta sade man ”gather round Adams”.

En sådan upplevelse hade jag i fredags. Jag satt i vasaparken i Göteborg, inväntade tidens gång, läste lite och blev överfallen av en hund när en god vän till mig ringer och frågar var jag var. Mitt svar: ”Vasaparken”. Han svarade ”Ja det vet jag väl dummer, men var?”. Jag beskrev var, helt utan framgång. Jag reste mig därefter upp och vips, efter närapå tre sekunder fick jag höra: ”bra, jag ser dig”.

Då kände jag lite vad jag läst om. Då upplevde jag en paralell.

Jag var referenspunkten i tillvaron, inte närmaste träd, stolpe eller soffa, jag. Sällan har jag gillat att vara jag så mycket.

Explore posts in the same categories: Läsvärt, Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: