Självblind

Jag verkar i tidigare inlägg ha uppfunnit/tillämpat ett nytt uttryck som jag lovat förklara.

Jag vet att jag bland de som känner mig är en uppskattad person. För hur jag är och för hur jag beter mig. jag är en omtänksam person, en god person, en person som bryr mig väldigt mycket om de som står mig nära och som också visar detta. Jag, eller ja, jag vet att jag också är självblind. Fartblind för mig själv. Det finns antagligen/förhoppningsvis någon som tycker om mig mer än på bara vänskapligt vis. Men jag tror inte att jag har förmågan att se det, jag har kommit till en punkt där jag uppfattar allas uppskattning som samma sorts uppskattning. En god person. Jag har blivit självblind. Jag har i mångt och mycket bara förmågan att se mig själv genom mina ögon. Det komplicerar saker mycket. Jag tror mig nog inte kunna bli uppskattad på annat vis än att bara uppskatta Fabian.

Lite som det gamla uttrycket att inte se skogen för alla träd.

Det är ett hinder att komma över. Jag jobbar på det. Att våga ha fler perspektiv på mig själv än bara mitt.

Explore posts in the same categories: Kärlek

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: