Clowner

Jag har inte, eller tror mig inte ha, någon speciell relation till clowner som det ser ut idag.

För mig är de ganska harmlösa. Filmobjekt. I filmen ”Det” försöker man ge en bild av en skrämmande clown. I ”Attack of the killer clowns” vill man också ge en bild av clowner som skrämmande men misslyckas lika kapitalt som Liseberg misslyckas med att förmedla en bild av kaniner som gulliga eller för den delen gröna. Vet inte om det är den bild de försöker förmedla, men dock. inget lyckande. Måhända är deras kaniner gröna men mer än så är det inte.

Vad är grejen med clowner egentligen? Allvarligt talat. Mysko snubbar, rätt sällan snubbor, med alldeles för mycket smink, de ser mer än ryska ut och dessutom alldeles för stora kläder. Sällan eller aldrig är de höjdpunkterna utan får finna sig i att stå i skuggan av en elefant eller en individ i trikåer på hög höjd. Det akn inte vara lätt att vara clown.

Av någon anledning sägs barn gilla clowner. Varför är det så egentligen? Man blir som barn itutad att inte prata med främmande män. Men främmande män med röda näsor, opassande kläder och så mycket smink så att man inte kan känna igen dem efteråt, det går an? Clowner är något väldigt sjukt med, helt klart.

Samtidigt som jag ser och uppenbarligen påpekar en hel del negativa moment med clownandet så måste det ju uppenbarlgien finnas något bra med det också. Jag kan tänka mig en del. Möjligheten att få spela pajas. Att få göra yviga rörelser med armar och ben hur mycket man vill. Det eskapistiska momentet; att få gå in i en helt annan roll. Att få ha på sig vad man vill, gärna så stort och fult och rymligt som möjligt. Det låter ju faktiskt sjukt bra. Jag tror att jag skulle gilla att clowna lite. Slippa vara i fokus men fortfarande få uppmärksamheten man önskar. Det verkar ju hur bra som helst. Vad kan vara fel, egentligen.

Dessutom, ingen clown är en annan lik, ingen riktig clown i alla fall.

Alla lika, alla olika.

Någonstans skulle man kunna se clowner som ett väldigt vrickat inlägg i mångfaldsdebatten. Om man väljer att göra det är en annan femma. Gör man verkligen det. Går det att ta clowner på allvar, egentligen? Går det att ta clowner som något annat än skruvade muppar med stora dojor? Jag vet inte riktigt jag.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: