Alkohol

För det första: det här skriver jag utan att försöka ta ställning för andra. Jag tar ställning för mig själv eller knappt ens det. Det räcker så, till en början i alla fall.

Jag minns, som så många andra, min första fylla. Den var inte på något vis en i mängden, det var på nyår vid millenieskiftet. Min brors polare, en man jag alltid sett som häftig, sett upp till, delade med sig av en lagom mängd vin till mig. Han försåg mig med drinkar och shots som min bror druckit när han var i min ålder, vilket genast fick mig att vilja ha. Det blev en bra kväll, på intet sätt för mycket.

Jag var efter debuten fortsatt ganska måttlig med mitt drickande, i nya överdrifter, sällan stora mängder. Inga överdrifter, inte ofta, inte överdrivet sällan men mer sällan än andra. Lite utanför. Jag kan inte minnas att jag hade speciellt roligt. Jag försökte passa in och och det var mitt sätt. Det var inte direkt lyckat, inte misslyckat, bara ensamt.

Jag gjorde lumpen, ännu en plats där jag inte hörde hemma, ännu en situation där jag försökte hävda mig, återigen genom alkoholen, genom intag och totala dumheter under påverkan. Kul att garva åt då, kul att roas åt efteråt men samtidigt väldigt tragiskt. Överkompenserandet. Känslan av att det behövdes något mer, att jag som jag var inte räckte till.

Som den vilsna själ jag är sökte jag gemenskap när jag kom därifrån. Jag fann, under första dagen av mitt nya liv, vänner från förr. De drog in mig i sexmästerivärlden i Göteborg. Jag kände mig snart för första gången på länge hemma. Jag kände tillhörighet, kände att jag tillförde något. Gemenskapen blev fokus, alkoholen accessoarerna, hjälpmedlen som var det gemensamma.
Det kom glädje, det kom bitterhet, intriger och annat. Vänner under sammanhanget, vänner som försvunnit och vänner som bestått.
Det var på många sätt en rusfylld tillvaro. Annat blev lidande, gemenskapen var vad som bestod, den ständiga alkoholen likaså, med alkoholismen runt hörnet, många hade den redan som sin livspartner, många var vis som skojade om den men som samtidigt inte ville låtsas om den. Leva i det dåtida nuet, en fylla i taget. Samtidigt hade jag alltid någon form av tillförsikt gnagandes bak i huvudet.

Jag växte ur det, växte ur min overall, förändrades. Dumfyllorna försvann till stor del, blev mer sporadiska, ursäktades med någon mening, skäl för varje tillfälle.
Mitt liv blev lugnare, mer hektiskt. Jag satte press på mig, hittade mig ett rykte att upprätthålla, att verka efter. Kände sällan eller aldrig glädjen mer än kort för stunden. Vandrade alltid den blå vägen hem.

De senaste åren har alkoholen växt ur min tillvaro mer och mer. Jag har hittat distansen till mitt gamla jag, sett vikten, vägt skälen och kommit till insikter jag inte skulle vågat ta i min tanke innan. Det är jag som är viktig. Jag som är Fabian, jag behöver inget annat för det. Behöver inte vara bakfull och rättfärdiga det med att jag ju i alla fall var full och levde upp till de förväntningarna dagen innan.

Dricka för drickandets skull är för stunden över. Ett minne blott.
Jag lever inte med absoluta gränser. Det är inte antingen eller. Tillvaron är en gråzon och jag likaså. Men jag dricker för att ha trevligt, inte för att dricka och jag avstår hellre om jag är tveksam. Jag har fortfarande svårt för de sociala situationer som jag förknippar alkoholen med, där det varit en så naturlig del för mig men bättring där kommer med mognad, med att bli bekväm med mig och mig själv, min tillvaro. Jag är beredd att ses snett på, jag vet att jag själv skulle gjort det för sju år sedan, jag kan ta det, nästan glädjas. Glädjas över bekvämligheten jag känner med mig, avsaknaden av press från den tyngsta av alla bördor, min. Min vilja, min tro och tanke om hur jag borde göra och agera för att passa in. Med syskon, med vänner och med främmande.

Jag är den jag har blivit och gjort mig till, inte längre den jag trott att jag måste vara, förväntas vara för att passa in.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Etiketter: ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

2 kommentarer på “Alkohol”

  1. metalund Says:

    Du är fin.
    M


  2. […] blir så trött, så less ibland. Jag har skrivit om ämnet tidigare här. Det handlar om alkohol, alkoholkonsumtion. I mitt liv sker den mer och mer sällan och jag börjar […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: