Hur det obetydliga släppte loss allt

Det är fars dag idag. En dag som aldrig betytt något för mig. Det betydde aldrig något för min far. Han ansåg det vara kommersialistiskt hittepå, ett jippo han inte brydde sig om och gärna slapp kännas vid. Jag försökte ringa men utan att ta upp att det fars dag, jag ringde som om vore det vilken dag som helst. Jag önskar idag att jag haft en mycket mer frekvent kontakt genom åren sedan jag flyttade hemifrån. Det gick i vågor, inte på något vis dåligt men jag önskar att jag gjort det mer, hört av mig oftare. Nu blev det inte så och varje gång jag skriver om honom eller pratar om honom som någon som var istället för är så får jag en klump i halsen.

Idag, i fart med annat, blev jag påmind om att det idag är fars dag. Tanken hade inte slagit mig innan och det är ju för mig i min relation med min pappa som det alltid varit, irrelevant. En dag som vilken som helst. Det blev inte så. Dagen blev tung. Jag kom på mig själv med att inse att jag aldrig mer kommer kunna ringa det där samtalet, aldrig mer höra honom oja sig över detta påhitt. Aldrig mer.
Saknaden blev så mycket mer påtaglig, blir så mycket mer tydlig när vad som aldrig mer kommer ske gör sig påminnt. Sakerna man gjorde tillsammans som nu får göras ensam. Tankar av saknad. Vågor av sorg som slår upp och höjer sig över en annars relativt stilla yta.

Grattis på fars dag pappa, jag saknar dig!

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: