Utan lampa

Tankar skingras, mörker kommer. Framför mig ser jag ingenting. Bussens fönster är rena men framåt är bara mörker ett mörker jag känner breder ut sig i mig. En känsla jag upplevt förut. Tomheten. Mörkret. Det enorma tvivlet på allting. Det är ingen välkommen känsla, ingen jag uppskattar. Men jag såg den komma oundviklig likt en fågel i ilfart mot bussrutan. Omöjlig att väja för. Nu är jag här. Redo att ta upp kampen med mörkret. Helt utan lampa. Lika redo som man aldrig är.

Explore posts in the same categories: personligt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: