Tårar

Jag tycker om att gråta. Att få saker ur mig. Tycker om vad det visar, vad det uttrycker. Hur det får mig att känna. Lättnaden. Att gråta av mig. Få det ur mig. Tidigare kunde jag gråta åt mycket.
Uppbrott, olycklig kärlek. De är de primära källorna. Eller var. Jag har mycket längre till tårarna numera. Lider mycket av det. Försöker locka fram dem men lyckas sällan. Hanterar det annorlunda när tårarna inte kommer. Ersätter dem med annat. För att kompensera. Men det räcker inte riktigt till. Är inte gott nog. Jag saknar dem. Saknar lättnaden de ger.
Jag har sedan min tvära vändpunkt för några år sedan haft långt till de negativa känslorna. Ilska, bitterhet, långsinthet. Men också långt, milslångt, till de förlösande tårarna. De som inte kommer när jag behöver dem bäst. Det finns inga lätta lösningar, bara svåra slingriga vägar för att kompensera. Samtidigt är det spännande att få chansen att utforska mig själv, att ha hittat ett behov jag inte trodde att jag hade.
Tårar.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: