Jag balanserar på en stig.

Jag går på en stig genom tillvaron. Den är kantad av fragment av känslor. Känslor av glädje, ilska, frustration. På var sin sida om stigen löper en bäck. Den ena beckmörk. Mörk som mörkret i själen efter att ha sett en dålig Beckfilm och de plågsamma skriken av att inse att det är tid man aldrig får åter. Den andra är ljus. Stora bitar av glädje lyser från botten, lyser upp, skänker hopp för mig som vandrar på stigen, hopp nog att hålla balansen, hålla mig ifrån det mörker som är. Men jag trampar på stigen mellan de båda. De båda håller mig i schack, drar lika mycket båda två.

Den ena av dem är lyckan. Den andra olyckan. Känslorna. Motpolerna. Jag hittar tankesmulor som leder mig åt ena hållet, tankesmulor som leder mig åt andra hållet, ibland framåt och ibland står jag still. Men jag lyckas aldrig ta mig ifrån mitten. Just nu. Just nu finns de där båda två. Den ljusa bäcken gör mig levande men gör samtidigt den mörka så mycket starkare. Jag vet att faller jag i så drunknar jag. Drunknar i mörkret.

Vanligtvis så är de båda bäckarna grunda. Jag vet vad de är och vad de står för, jag kan orientera mig. Identifierbar. Modest. Jag kan hålla dem i schack. Nu är rollerna de motsatta. Motsatserna djupa. Kontrollen är inte min. Jag är fråntagen kontrollen och kontrollen är din. Dra mig åt ena hållet och låt mig stiga men släpp mig inte åt andra hållet. Eller gör det, men om så sker; låt det inte vara handlöst. Jag är inte fri när jag är hållen i mitten. Jag är fängslad i den relativa balansen.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: