Tillvarons stora prövning

Jag har, under större delen av min tillvaro, så långt som jag kan minnas, varit ackompanjerad av en trofast, nitisk och illvillig följare. Den har blivit, mot min vilja, min parhäst. Att tampas med i vått och torrt, att stå ut med dag ut och dag in. Min stora motståndare i kampen för att må bra, i kampen för en dräglig tillvaro.
Vid ett par tillfällen så har den lyckats döljas av annat, jag har lyckats frigöra mig från dess grepp men har snart hunnit bli upphunnen igen.
Den finns här med mig idag som så många andra dagar, just idag än starkare än andra dagar. Det kommer såna dagar. Jag får svårt att tampas med mig själv, stundom har jag svårt att stå ut med mig men jag tar igenom det. Som idag genom tung kamp, förträngning och att bita ihop. Jag har svårt att uthärda och det går ofta ut. Jag har svårt att hålla det inom mig. Jag försöker lära mig av det, försöker se till att få ut något av det, hitta något positivt i det och ibland går det. Dagarna blir ett lidande och nätterna ofta vakna och fulla av vånda. Men som sagt. Jag tar mig igenom det.
Tar mig igenom närvaron av min nemesis. Ensamheten.

Explore posts in the same categories: Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: