Mitt twitter

Jag twittrar. Har haft ett twitterkonto sedan april 2008. Twittrat sedan 2010 ungefär. På allvar. Vi var ett gäng som lärde känna varandra under haschtagen som gällde för  vinter-OS på vårvintern då. Mitt twittrande tog fart ordentligt. Jag hade kanske 100-150 följare, tyckte att det var hur häftigt som helst. De ville följa lilla mig. Coolt.

I början var det min lilla värld, inget speciellt. Häftiga, annorlunda, nya människor, som såg mig som någon jag inte såg mig som, som såg mig utan mitt bagage.

Kretsen människor växte och jag med dom. jag blev någon annan, vågade vara mig, som den jag kanske alltid varit med aldrig vågat vara. Jag var mig själv, förutsättningslöst. Ingen dömde mig för vad jag varit, ingen kände till vad som varit innan. Ingen brydde sig. De brydde sig om den jag är nu, utan att något annat spelade roll. Detta var helt nytt för mig. Viktigt. Att inte bli bedömd för den jag ser mig som. Att kunna våga vara mig själv utan att behöva tänka om det.

Jag är inte bara lite öppen på twitter utan ganska väldigt mycket så. Utlämnande. Öppenhjärtlig. För att jag är sån och för att jag trivs med det skrivna ordet. För att det hjälper mig känna och för att det får mig att känna. Jag skriver ofta om hur jag känner och hur jag känner mig. Ventilerar. Är känslosam. Har i samband med det fått höra hur man ska vara. Att jag är lite för öppen. Att kvinnor inte gillar sånt. Fått mig ett par goda skratt av det. Att enskilda individer tycker sig veta vad en så stor grupp människor vill ha.

Twitter har lärt mig mycket om människor. Om det samhälle vi lever i. Om det samhälle jag är uppväxt i men som jag egentligen aldrig sett. Orättvisor, förtryck, strukturer. Sådant som jag som vit man varit skyddad från. Nu har jag sett, berörts och vill bli mer insatt.

Genom twitter har jag utforskat mig själv, stärkts, hittat nya sidor av mig själv och nya vänner. Twitter har blivit min vardag och min helg. Jag har vågat tycka mycket mer tack vare twitter. Funnit bekräftelse för åsikter som jag tidigare känt var futtiga och intet. Funnit modet att tro på mina drömmar. Att ha drömmar.

På twitter har jag funnit och tappat kärleken och funnit den igen och sedan förlorat den. Igen och igen. På twitter har jag också kunnat hantera detta, fått stöd, igenkänning och medmänsklighet nog att ta mig igenom verkligheten. En verklighet som stundtals är ganska dyster. Twitter stannar när många andra inte gör det.

Ger trygghet på ett väldigt märkligt sätt.

Ibland blir det för mycket och då har jag lärt mig att ta ett steg tillbaka. Att inte twittra för andra utan för min skull. Att inte falla in i gamla mönster.

Jag har lärt mig och lär mig otroligt mycket om mig själv varje dag. Lär känna andra, lär känna mig själv. Får nya perspektiv, får förståelse.

Explore posts in the same categories: Twitter

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: